Tänk dig för din inre syn att du ser en snyggt uppklädd man med finputsade skor sitta stadigt upprätt på en höghjuling med stora ekrar och en lång sadel och tunna hjul. Dessa syner var vanligt förekommande under andra delen av 1800-talet och framåt ända in på seklets slut. Än idag kan man se dessa så kallade velocipedister i olika friluftsmuseer runt om i Sverige för att skildra den gamla goda tiden. Cykelns utveckling tog många och små kliv fram till 1900-talet och faktum är att trots att andra européer, som fransmän och tyskar, hade mycket att göra med utvecklingen, så fanns det även en svensk med i bilden. Han hette Fredrik Runstedt och levde i Sävsjö kommun. Det var han som tillverkade den verkliga trampmaskinen Runstedts träbult.
Hjulens förändring
Hur hjulen sedan utformades varierade med olika uppfinningsrika personer. Här i Europa blev det främre hjulet allt större medan man i USA satte det lilla hjulet först och det stora baktill. Även hjulens material ändrades, då de första hjulen var tillverkade av ett så kallat hårdgummi utan luft. Det gjorde det svårare att cykla. Den som uppfann cykeldäck som kunde pumpas med luft hette John Dunlop, ett namn ni säkert har hört talas om redan på grund av däckvarumärket. Den tidiga cykelvurmen var nu ett faktum.